Tid till förändring (2004)

Jag hade sett Tid till forandring (2004) en gång tidigare. Det jag mindes av filmen är att det är en dansk, rätt konventionell feel-goodfilm. Jag blir inte överraskad när jag ser filmen en andra gång. Det är fortfarande en dansk, rätt konventionell feel-goodfilm. Av regissören Lotte Svendsen har jag inte sett något annat. Som så många andra filmer i den här genren handlar Tid till forandring om vilsna människor som flyr in i sociala former eller overklighet. Psykologen försöker maskera sitt drickande som "kultur", hans fru rustar upp den perfekta inredningen, den perfekta myshörnan (hyggehörna?). En man med medelklassjobb och steril våning försöker locka till sig en vacker modell. En kvinna försöker lösa sina livsproblem genom att upprepa en selfhelpfras. En marxist lever i en ensam tillvaro i ett samhälle som inte är intresserat av solidaritet med latinamerika. Problemet med filmen är kanske inte att karaktärerna reduceras till typer. Problemet är att ett antal svårigheter radas upp bredvid varandra utan att filmen gör någonting annat av dem än att skapa en viss komik (som när psykologen välter vinflaskan som står vid hans arbetsbord och försöker avleda klientens uppmärksamhet genom att be henne blunda och upprepa en fras). Själv hade jag gärna sett en film som ägnats uteslutande åt den ensamma marxisten Erik som hänger upp banderoller i ett Danmark som slutat lyssna. Det här är en liten, elegant film där speciellt musiken fungerar för att skapa en viss stämning. Men det är inte en film som gör något eget.